Hur är det egentligen med plast och hållbarhet? Det är väl inte två ord som går ihop?
Jo det är det visst, sa en panel bestående av Leif Nilsson – branschansvarig på SPIF, Nicklas Forsström – VD på Fristad Plast, Amit Paul- VD på Paxymer och Sanna Arnfjorden Wadström – VD på SINF under en paneldiskussion på stora scenen under Elmia Subcontractor.
Panelen inleddes med att Amit ställde några allmänna frågor om hållbarhet. Hur ska vi till exempel tänka kring produkter som är hållbara och som tåla tuffa miljöer jämfört med produkter som är tillverkade av naturmaterial där vi kanske måste köpa flera för att få samma livslängd? Hur är det med förpackningar – är det verkligen så att pappersförpackningar har ett bättre miljöavtryck än plast? Och hållbarhetsmålen, är det verkligen så att fossilfritt är den största utmaningen som vi står inför? Om vi ska lösa problemen i hela kedjan i ett globalt perspektiv hur ska man då tänka kring hållbarhet?
Leif Nilsson följde upp med en kort utbildning om vad plast är. Det är så mycket mer än bara förpackningar. Plast är ett material som ger möjlighet till resursbesparingar, sterilitet, elektrifiering, återvinning, bränslesnålhet och mycket mer. Men det är viktigt att designen är rätt.
Panelen pratade en hel del om återvinning och om produktdesign. Publiken var engagerad och ställde många frågor om alltifrån återvinning i bilar till den nya kemikalieskatten och vilken typ av styrmedel som är effektivast när det kommer till att få bukt med dåligt designade produkter.
Vi fick bland annat lära oss att en vanlig dryckesförpackning av ”papper” ofta består delvis av plast (ca 20 %) och den kan inte återvinnas utan går till förbränning. Ca 70 % av hela förpackningen kan i bästa fall återvinnas som pappersfiber. Vi fick också lära oss att om vi byter ut plasten går det ut 57% mer energi, 61% mer CO2 och 270% mer material. Till sist fick vi lära oss att:
- vi måste ha plast i vissa områden som el, telekommunikation och sjukvård.
- vår levnadsstandard beror av plast i fordon, byggnader, textilier och hygienartiklar
- lyxkonsumtionen bör vi däremot titta ordentligt på dvs engångsartiklar, leksaker och ”mode”. Här finns många onödiga och/eller feldesignade produkter.
Slutsatsen blev nog att det finns bra och dåliga beteenden och sen finns det bättre och sämre material för att tillfredsställa dem, men det som måste ändras i grund och botten är beteendet, annars kommer vi aldrig fram.
På slutfrågan kring om det fanns hopp framåt så var panelen överens. Plast är ett framtidsmaterial och utan det kommer vi inte ha någon möjlighet att möta varken utsläppsmål eller de mål som är uppställda av FN i Agenda 2030. Men utmaningen är tydlig och omställningen i beteende och design måste ske snabbt. Ett kunskapslyft kring hållbar produktdesign, beteendeförändring och ny teknologi så att vi kan ta vara på råvaran i mycket större utsträckning är helt avgörande för att vi ska kunna nå dit.