Nyheter från branschen

En stor del av branschansvarigs uppgift är att bevaka vad som sker inom områden som kan vara av intresse för våra medlemmar. Nedan följer några ”highlights” och om mer information önskas är det bara att kontakta undertecknad.

Konstgjort gräs

Alla känner väl till att malda bildäck används till konstgjorda gräsmattor för att göra dem vädertåliga och dämpa stötar. Det har blivit alltmer fokus på riskerna med att spela på konstgjorda gräsmattor och kanske framförallt läckage till omgivande natur. Detta undersöks och kontrolleras regelbundet av European Chemical Agency (ECHA) som år 2017 konstaterade att hälsoriskerna med att utöva sporter på konstgjorda ytor är mycket små. Andra plastmaterial har dock börjat att användas som alternativ till gummigranuler och det är EPDM och TPE. Problemet är att kostnaderna ökar med 60–70 000 Euro per plan. Något billigare material fås med fyllning av en blandning av kork och fibrer från kokosnöt men då måste man vattna den konstgjorda planen för att undvika att materialet smulas sönder. ECHA har dock gjort fler undersökningar och ställer nya krav på att mikroplaster inte får tillföras och det finns förslag på att förbjuda SBR, EPDM och TPE i dessa tillämpningar. Bionedbrytbara material såsom PLA kommer att bli än dyrare som ersättningsmaterial och eftersom ECHA föreslår att 90% av tillfört material skall brytas ned inom två år kommer kostnaderna att bli än högre.

Det är kanske därför inte märkligt att man funderar på att i framtida fotbollsplaner bara använda 10–20 % konstgjort gräs och resten naturligt. Det krävs nog forskning på hur man klipper en sådan plan.

Flamskyddsmedel gällande elbilar

Tekniken med elektrisk framdrivning är den mest utvecklade och anses bidraga till att klara maximal ökning av jordens medeltemperatur på två grader. Höga spänningar och strömstyrkor gör plastmaterialen till ett naturligt val men införandet av elbilar har resulterat i tuffa krav på plasterna runt batterier och kåpor vid laddstationer. Naturligtvis måste man använda flamskyddade plaster men ökade krav på resistens mot värmeåldring och hydrolys innebär svårigheter. En cirkulär ekonomi kräver dessutom återvinning vilket är en utmaning för flamskyddade material. Som inte det var tillräckligt kommer hela tiden nya regler och bestämmelser vilket innebär stora utmaningar och vi lär få anledning att återkomma i ämnet då tillämpningen är relativt ny och kunskapen otillfredsställande.

UV-stabilisering av PP

Mer och mer information framkommer om hur viktigt det är att välja rätt bland alla UV-stabilisatorer som finns på marknaden. Ibland kan det räcka med att använda ett pigment. Då är det väsentligt att använda ett pigment med högt värde på ”weathering fastness” då ”light fastness” relateras till inomhusbruk. För färgens skull krävs kanske bara 0,3% pigment men för att få någon UV-effekt krävs en högre tillsats av omkring 1,5%. Oftast är en hindrad amin bäst för UV-skydd och skyddet kan ökas än mer med andra tillsatser men tyvärr är även antagonism vanlig, dvs en tillsats av två olika additiv kan motverka varandra.

Vid uppgradering av återvunnen plast måste man även ha full kontroll på hur sur plasten blivit. Det finns ett värde som indikerar en syras styrka (pKa). Ett lägre pKa-värde indikerar en starkare syra och det finns UV-stabilisatorer vars pKa-värden varier inom ett stort intervall. Vid tillsats av sura ämnen såsom flamskyddsmedel, svavelinnehållande antioxidanter eller TPO geomembran krävs även att UV-stabilisatorn inte är för alkalisk. Lika barn leka bäst.

Ett bra trix för att generellt minska kostnaderna kan vara att använda de billigare UV-stabilisatorer såsom Tinuvin 770 och Tinuvin 622. Då får man råd att höja mängden tillsats som kan vara lösningen på problemet.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att UV-stabilisering inte är enkelt men för att citera Strindberg: Livet är inte för amatörer.

Lennart Johansson
Branschansvarig