Kommentarer till Kemikalieinspektionens rapport:

Problematiska ämnen i plast som hindrar återvinning.

I rapporten görs ingen klar distinktion mellan vilka additiv som svensk och utländsk plastindustri använder. Information om importerad plast borde därför avhandlas i ett eget kapitel och inte smygas in lite varstans. Resultatet kan bli att svenska politiker dra felaktiga slutsatser och försöka förbjuda plastmaterial som är det bästa alternativet för att minska utsläpp av växthusgaser.

Kemikalieinspektionen hävdar att man genomfört en branschdialog med experter från olika delar av plastens värdekedja för att inhämta kunskap om problematiska ämnen som hindrar återvinning. Här hävdas felaktigt att kunskapen om kemiskt innehåll är begränsad i värdekedjan, inklusive avfallsledet.

Vad gäller avfallsledet kan det vara på sin plats att påminna om att det var Svensk Plastindustriförening tillsammans med nuvarande IKEM som initierade byggandet av Svensk Plaståtervinning i Motala och som styrelsemedlemmar har en möjlighet att påverka verksamheten i rätt riktning.

Vi kan nu ta hand om 200 000 ton plastförpackningar per år och dela upp det i 12 olika plastfraktioner. Det finns planer på att även tvättning och granulering ska kunna utföras på Motalaanläggningen men det kommer inte vara klart 2025 som påstås i rapporten då inget beslut ännu är taget.

Det är beklagligt att man inte kontaktat SPIFs kontor för att ger vår syn på saken och rätta felaktigheter i Kemikalieinspektionens rapport. Svensk Plastindustriförening har så många medlemmar att man inte kan negligera deras synpunkter. Dessutom bör man i rapporten skilja mellan importerad plast från Fjärran Östern och den plast som används i Sverige. Projektet Svensk Plast visar tydligt att vi inte vill bli förknippade med tillsatser som används i utlandet utan  vår bransch tar sitt fulla ansvar att följa gällande bestämmelser och förordningar. Information om importerad plast borde därför avhandlas i ett eget kapitel och inte smygas in lite varstans.

I rapporten framkommer att plastanvändningen ökar kraftigt över tid men inget om varför. Anledningen är enkel. Det är ett bra material. I många fall är plast bättre än papper enligt c: a 30 stycken LCA-analyser. Det är inte så konstigt då papperspåsar väger ungefär 10 gånger så mycket vilket kräver mer energi och resulterar i mer växthusgaser.

I rapporten talas mycket om problematiska ämnen i fordon. Men inte med ett ord är nämnt att en sjundedel av en bils vikt utgörs av plast, vilket sparar 750 liter bensin för en bil som går i genomsnitt 15 000 mil under sin livstid. Nu finns det 1 miljard bilar (och ännu fler fordon) så det betyder en mycket stor besparing och minskad belastning på miljön. Som inte det vore nog så uppstår minskad bränsleåtgång inom flygindustrin till följd av användning av plastkompositer.

Det bör även nämnas att plast bidrar till förnybar energi. Vindkraftverkens rotorblad är också baserade på plast vilket ger högre verkningsgrad på grund av låg vikt och hög hållfasthet. Vindkraften blir mer effektiv och ekonomisk.

Jag kan hålla med om att det är viktigt att tala om additiv som användes för i tiden som idag är klassade som olämpliga med tanke på att de kan dyka upp vid återvinning. Men man får intrycket av att plastbranschen medvetet tillsätter giftiga ämnen när man i själva verket bara använde additiv som inte var farliga vid den tidpunkt man tillsatte dem. I alla fall kan en politiker dra sådana felaktiga slutsatser efter att ha läst rapporten.

Ett företag tillsätter inte heller onödigt mycket additiv om det inte behövs. Bara ett exempel, man påstår  att UV-stabilisatorer kan tillsätts upp till 10%. Inget företag har råd med en sådan tillsats då UV-stabilisatorer är betydligt dyrare än själva polymeren. Dessutom uppstår det migreringsproblem som vi till varje pris vill undvika för det förorsakar linjestopp och förlorade intäkter vid exempelvis extrudering.

Om man tittar på användningen av additiv inom plastbranschen är mjukgörare helt dominerande. Detta framgår även av rapporten men det hade varit på sin plats att förklara varför. Namnet mjukgörare används för ett additiv som används i hög koncentration. Används det i låg koncentration får det namnet smörjmedel för et och samma ämne. Därför är användningen av smörjmedel inom branschen endast 2%, vilket mycket riktigt nämns i rapporten. En oinitierad läsare (läs politiker) blir ännu mer övertygad om att all plast innehåller mjukgörare som är farligt för miljön och därför borde förbjudas. Att svensk plast inte innehåller några farliga mjukgörare blir det svårt att få gehör för.  

Förslaget om branschvisa tillsynsinsatser är bra, något som vi redan diskuterat inom SPIF men kan behöva stöd från statliga myndigheter för att kunna genomföras.

Inom plastbranschen säger vi rätt plast på rätt plats. Det skrev vi innan Naturvårdsverket knyckte idén. Men vi delar alltid med oss av vår kunskap… det vill säga …om vi blir kontaktade.